Häromdagen satt jag och funderade äver saker i livet som är av den arten att man inte glömmer dom.

Det första jag kom på var när Kalle på demensavdelningen kom och ryckte mig i armen och sa:

- kom, koooom ska du få se nåt häftigt!

Jag följde med honom in i ett av rummen. Han tog tag i sängens höj -och -sänkdosa. Höjde upp tanten i skyarna och ner igen...
Detta var alltså det han lärt sig. Att det låg en liten tant där i hade han missat;-) huvudsaken var mojängen vars konsekventa tryckande rörde sig!
Hur häftigt som helst tyckte han!
Hur som helst, så var det så gulligt och groteskt komiskt när jag upptäckte att han gick runt i rummen och höjde och sänkte dom som var mer eller mindre sängliggandes.

Kalle är fingerat namn. Man har ju tystnadsplikt.

Faktum är att många av dom här historierna kommer just från jobbet. Människor är roliga och intressanta. Dom gör saker som ibland förvånar och ibland inte. Jag tycker om mina människor.

Dagen...har jobbat. Vi hade valborgsmiddagskväll och sen gick vi till stora brasan. Vi har skrattat mycket idag. Speciellt när en av killarna sa att tårta faktiskt var nyttigt. För vi ville ha MER tårta;-)

Har även tränat ett pass med majsan. Apporten funkar bra peppar peppar. Hon diskriminerar även stanna och ligg nu. Känns skönt. Har ju tränat om det med frivilligt och sen lagt på kommandot. Underbar känsla när saker funkar och man faktiskt ser att man utvecklats med varandra. Både hon som hund och jag som hundtränare.

Imorn hoppas jag vi får till ett nytt tillfälle att öva tandvisning med en man på klubben. Tydligen ställde den kvinnliga domarn in och nu blev det våran hemmadomare som fick ta över. Känns ändå ok iom att jag känner förtroende för den här mannen. Och jag kommer säg tack och hej om jag märker att hon blir rädd eller känner starkt obehag. För fortsätter jag är all våran träning förstörd och hon får inte tappa förtroendet igen..huvudsaken är att hon håller position och inte rör sig. Sen kan vi skaka hand och han gå vidare. Det blir nog bra.

Mammas fest är över och jag lovar er kära vänner att någon fin buffé får ni inte i januari när jag fyller 30!
Det blir tacobuffé! Enkelt och snabbt att laga.
Jag hade så fullt upp att jag knappt hann umgås med folk. Nä inte en gång till:-)
Trevligt hade vi dock och många blev lite för tankade lite för tidigt kan man säga..hihi

 Imorgon blir det EFITdag...tänkte jag!

Gonatt!

Kalmar och ölandsresan...

Började bra. hundarna låg tillslut på varandra i baksätet och jag undrade om det var rätt hund jag hade med mig. Duktig tjej.

Väl framme i kalmar tog vi en sväng ut till kalmar bk. Det första som konstaterades var att deras hinder inte var förenliga med regelverket.
Helgas "kampen om hopphindrena" tog vid. ...

Vi andra byggde tält;-)

Första dagen- kalmar.
Majsan gick bra i hoppklassen och vi klarade den största svårigheten men diskade oss två hinder från mål.
Agilityloppet vill jag helst inte prata om...

Andra dagen- öland.
Gjorde vi en favorit i repris. Diskade oss två hinder innan mål. Härligt!Hopploppet kan vi dock förtränga.

Summasummarum: Maja klarade alla slalom, följer konsekvent min arm i de flesta fall, speciellt när jag är inkonsekvent, då gör hon som jag inte vill alltså= rätt enligt henne.  Min farliga ut-arm måste bort...jobbigt! Den kommer fram ibland..ett litet cpdrag jag har för mig ibland *fniss*
Maja var duktig och trött. mycket att hålla reda på hela tiden.

Jag är jättenöjd med både resan och resultatet. Och som toppen på moset hade pappa köpt en bil när jag kom hem. En KOMBI!!!!!
En skruttisbil men den rullar!
Tanken är att jag ska "köpa" den sen.*ser mysko ut*.....det är en undertidenpolisenrederutkrocken-bil...*jätteglad*

Här kommer lite bilder från helgen.....ska ta den på min nya bil också. Den ska heta Bruce....det låg kvar en bruceskiva i den...:-)

Hoppfejden...

Dennis lever livet på banan...

Yuri sover, fattas bara bälte och nackkudde:-)

Siv och stella "vilar" sig i form...enligt hennes egna utsaga minuten innan..

Ett kodakögonblick...kameran i handen och klick!
En underbar bild på en svenssonmedlem (fick jag veta sen) 

Maja vilar vid agilityplan, andra dagen. Tror hon är trött eller nåt;-)
Hon är varje fall tyst....sånt måste förevigas.

Snåla människor tänker Angie...suck! Dom bara äter och äter..men jag då?

 Så här dricker tervar...

 Ännu mera gooooos.... världens bästa tervgosesnorpelorp!

Trötta pappisgänget.. 

Såå söööt den lilla snorpan...

Idag fick jag behålla fingrarna....hehe

Idag har jag spolat rent alla utemöbler, haft besök av lille herrna däroppe och hans matte. Ränt runt i centrum och köpt in lite saker inför festen.
Mycket att göra.

Nu ska jag sova för imorn är det full agenda igen på festfronten...
Gonatt!!!

/Jenny

På 13 dagar har bloggen haft 100 besökare!!!!

coolt! Så det finns alltså folk som läser min kära blogg.

Imorn ska jag vara snäll och skriva lite men jag måste sova en natt till för jag är helt slut. Igen...

Men, solen skiner och humöret är på topp. Kan det bli bättre;.)

Jag måste sova en natt till. Imorn..kommer bilder och lite bloggande om helgens utflykt:-)

Imorn bär det av till småland. Ska tävla på öland och i kalmar.

Ska bli kanonkul att tävla i "hemma trakterna", känns så nästan.
Längtar..alla mina barndomssomrar spenderades hos farmor där man fick hemmagjord svartvinbärssaft och sjukt goda skinksmorgåsar a la farmor. Jag älskar min farmor. Hon är bäst!

Maja känns bra och jag hoppas vi får till fina lopp. Främsta målet är att få fram bra svängar för det är något vi tränat på här hemma och jag vill gärna se resultat ;-)

 Självklart vore det kul med pinnar men vi känns nog inte riktigt så redo än för att klassa upp oss ett steg till. Dock undrar jag då varför i hela friden man åker till småland. Fem timmar bort?

*ler*

Fast det är kul också...att tävla och göra nåt med sin bästa vän!

/Jenny, mot småland! 

Har inget spännande spinnandes innanför pannbenet men jag hoppar in och skriver en rad ändå för vi vill ju inte spräcka att jag skrivit ett inlägg minst varje dag sen jag bytte blogg....;-)

Japp! Det gjorde jag idag. Tappade tålamodet så mycket att den blev arg och flyttade ut härifrån...den stack långt bort till en människa som kan behärska sig lite.

Nu finns bara galenskaperna kvar.

Och som den goda (?)hundägaren jag är fick jag också dåligt samvete. Min hund skäller på skateboardpojkarna på gatan...

 Men mitt i eländet inser jag att trots att jag banne mig köpt en skateboard och tränat som en dåre, så skäller hon. Fattas träning på andra människor än mig själv alltså?!. Hur långt kan man gå innan man kallas tokig?

Innan jag blir tokig.

Idag kom Canistidningen. Tack gode gud, nu kanske någon i mitt hushåll eller omgivning kan klickerträna mig också. Och eftersom jag såg hundprataren igår vet jag att det är mitt fel för jag är nog inte tillräcklig packleader (d.v.d jag har inte enough balls i brallan) och my dog isn't calm and submissive..........för då skulle hon knipa igen lite bättre.

Och till råga på allt så har jag även blivit biten av en chihuahua idag.

Kan dagen kännas sämre? Ja faktiskt.

Det är bara en hund och jag är bara en människa med storleksmässigt mindre hjärna än en elefant.

;-)

/Jenny

Eftersom jag råkade betala in till lydnadstävlingen så var det väl dags att börja träna med riktiga människor också.
Sagt och gjort, vi ställde upp oss och lisbet fick testa, funkade bra! Men det har vi gjort förut.

Sen såg vi Donald och Iris och tanken slog mig att jag borde träna med dom...men skulle jag orka en skällandes osäker snorpa?

Jag måste ju våga och lita på henne...

Iris,  som är dagens människostjärna ställde upp och följde mina instruktioner...dock glömde jag säga att själva momentet är intränat som en behärskningsövning där jag och andra försökt få henne ur position medvetet (först tränat stilla såklart).

Iris försökte, helt omedveten om mina tankar, försöka locka med sig henne för att ge henne godiset hon hade i handen, men se det gick inte majsan på *stolt* hon satt stilla med alla tassar i backen.

Min duktiga lilla snorpelorpa!

Sen förklarade jag för Iris hur vi tränat och hon fick locka henne ännu mer bort osv. Gick kanoners!

Det jag behöver lägga in är störning från kl 9 sett från mitt positionshåll. För där flöt huvudet ut och jag vill att hon ska titta på mig istället...

Men just det har vi inte tränat på faktiskt...

Sen kom Donald så himla lägligt och skulle prata med Iris varpå jag är snabb med att ta in henne fot och sen cirkulerar vi fot runt dom två och sen in i mitten tills vi sitter med maja mellan donald och mig. hon luktade lite på honom men gick fint fot runt- jättenära...vi talar cm....
Sen stod vi och pratade och hon skulle sitta stilla bredvid. Inte ett ljud.

Maja lekte med iris också..hämta bollenleken...och så kelade dom lite. Aningens misstänksam blick mot mig och sen ett stort "och var är min belöning då mamma"? *garv*

Så tack Iris och Donald som inte stirrade ut min hund och envisades med saker jag vet inte fungerar. Alla människor man möter har inte den ödmjukheten gentemot en osäker hund. Försöker ofta tvinga sig på henne för att visa att dom själva inte är farliga...men det handlar ju inte om det.

/gladast i världen Jenny